GuideBehandla ledgångsreumatism (geriatrisk)
MålgruppKråkfåglar
FörfattareSharman M. Hoppes , DVM, ABVP (Avian), Texas A and M University; H.  – helpthecrows@gmail.com
Version20211030
OBS: I all mina guider så utgår jag ifrån en situation där en rehabiliterare tar sitt ansvar med att ta hand om djuren på ett etiskt korrekt sätt. Man ska alltid försöka minimera stress för fågeln och eftersom fåglarna precis som människor inte är likadana, så kan det innebära att man hanterar ett problem på olika sätt med att vara kreativ! Ser jag olika sätt att göra samma sak, så försöker jag skriva ner det i mina guider, men det är alltid upp till rehabiliteraren att ta sitt eget ansvar.
Jag behöver inte skriva ”jag rekommenderar avlivning” eller ”kontakta en veterinär” eller ”enligt lag, så ska man..” eftersom jag utgår ifrån situationen där man gör det bästa för fågeln och att man som rehabiliterare har lärt sig att dra gränsen så att man inte hamnar i en oönskad eller olaglig situation. Det finns kanske en evig strid mellan vad man själv gärna vill och vad som är bäst för fågeln.
Det finns även många faktorer där en likadan situation kan ge olika resultat. T.ex: tillgång till en veterinär, tidsbrist, kunskapsbrist och tidigare erfarenhet kan bl.a. medföra stora skillnader i behandling och beslutstagningsprocessen och indirekt också slutresultatet. Kännedom om grundläggande saker kan göra enorm skillnad på stressnivån hos kråkfågeln. T.ex. undvik allt som är svart eller rutmönstrat. De gillar inte det instinktivt och det skapar stress när de ser att du hanterar någonting som är svart.
Jag lägger ner energi i mina guider för att göra det lättare för en rehabiliterare att hitta information och för att sprida kunskap.
Ser ni ett sätt att förbättra mina guider eller ser ni ett fel eller vill ni lägga till någonting, informera mig gärna!
Känner ni oro för att göra någonting för att det är nytt, be andra rehabiliterare eller en veterinär om hjälp.
Guiderna uppdateras kontinuerligt, så se till att alltid ladda ner nyaste versionen från www.råka.se

I den här guiden beskrivs vad man ska göra med fåglar som har fått ledgångsreumatism (som också kallas för reumatoid artrit)
All information kommer från Sharman M. Hoppes, som är en fågelveterinär i Texas som är specialist i ämnet och vi har fått explicit tillåtelse från henne att publicera hennes arbete. Informationen får dock inte spridas på internet. Det är dock okej att skriva ut denna sida för eget bruk / bruk i kliniken

Orsak

Septisk och traumatisk artrit kan förekomma i alla åldrar. Septisk artrit är vanligast i tårna. Artros är också vanligt hos geriatriska fåglar och kan leda till andra problem som pododermatit (“bumblefoot”) om den inte upptäcks tidigt och behandlas. Fågelns vikt, dess allmänna fysiska tillstånd, tidigare skador och eventuella samtidiga medicinska tillstånd kan alla bidra till uppkomsten och svårighetsgraden av artrit.
Att fågeln samtidigt har pododermatit kan vara både en orsak och ett resultat av minskad aktivitet.
Undernäring, som minskar integriteten hos “plantar epithelium” (= kuddarna under foten), och samtidig fetma förekommer ofta hos drabbade fåglar.
Burmiljön, särskilt variationen, diametern och strukturen av sittpinnar, kan vara viktiga för att ge komfort och stabilitet för artritiska fåglar samtidigt som man förhindrar eller minimerar pododermatit. Om möjligt bör klorna lämnas med vassa spetsar för att ge styrka och stabilitet till greppet.

De kliniska tecknen varierar beroende på artritens lokalisering och sjukdomens svårighetsgrad. Fåglar kan uppvisa hälta eller vara mindre aktiva. En flygande fågel kanske inte vill flyga eller kanske inte flyger lika bra. Fågeln kanske inte sitter normalt eller kan falla av sittpinnar.
Andra tecken på artrit är svullna eller varma leder, minskat rörelseomfång, fjäderplockning eller stympning eller överdriven vokalisering.

Hur ser det ut hos kråkfåglar?

röntgenbild av en korp

Diagnos

Diagnosen baseras på kliniska tecken, fysiska undersökningsfynd och bilder (röntgenbilder eller datortomografi). Radiografiska lesioner inkluderar förträngning av ledutrymmet, skleros i det subkondrala benet, felinriktning av leden och osteofytbildning. CT-skanningar hjälper till att bestämma svårighetsgraden av benförändringarna. Vanligtvis drabbade leder är tarsus, bakknä (stifle) och phalangeal leder (se bilder nedan). Lederna i bröstbenet verkar vara mindre vanligt påverkade.




Behandling

En multimodal behandlingsplan rekommenderas, som inkluderar både medicinska och icke-medicinska modaliteter. Medicinsk behandling inkluderar användning av NSAID, kondroprotectanter och möjligen opioider. Det vanligaste NSAID som används inom fågelmedicin är meloxikam, en COX-2-hämmare. Potentiella biverkningar av NSAID är njurischemi, så dessa läkemedel bör användas med försiktighet på lång sikt och i lägsta möjliga terapeutiska dos. Anekdotiskt har glukosamin eller polysulfaterad glykosaminoglykan använts framgångsrikt. Den senare bör användas försiktigt, eftersom vissa fåglar har fått dödliga koagulopatier (Blödningsrubbningar) från injektionerna. Gabapentin i kombination med NSAID har varit effektivt för att lindra artritisk smärta.

Opioider kan vara nödvändiga för akuta exacerbationer av ett kroniskt artritiskt tillstånd eller för tillstånd som initialt inte svarar på NSAID. Tramadol eller butorfanol kan användas tills NSAID-preparaten träder i kraft.

Ytterligare hantering inkluderar förändringar i djurhållningen, en viktminsknings- och träningsplan, en hälsosammare kost (rik på omega-3-fettsyror) och sjukgymnastik. Att uppmuntra flygande fåglar att flyga i en säker miljö är den bästa träningsformen. Att söka föda, genom att placera flera foderlådor på motsatta sidor av buren eller hägnet, främjar träning. Om fågeln är överviktig är viktminskning viktigt, eftersom studier har visat att fetma är en riskfaktor för artros hos många arter.
Fettsyror kan ha en antiinflammatorisk effekt och vara njurskyddande. Linfröolja eller ett omega-tillskott rekommenderas som den bästa källan till fettsyratillskott för fåglar. Andra uppfödningsförändringar, såsom förändringar i sittpinnens struktur eller diameter eller vadderade sittpinnar, kan vara till hjälp för fåglar med svaga eller smärtsamma ben eller fötter.

OBS: Ledgikt är också vanligt hos äldre fåglar. Differentiering mellan artrit och artikulär gikt är avgörande på grund av de stora skillnaderna i progression, livskvalitet och prognos.